Det stryker omkring en kvinnlig praktikant och utstrålar glädje och arbetsvilja på torsdagseftermiddagen. Hon ler mot chefen. Tar emot jobb och tackar med diverse superlativ ; "awsome", "nice", "kul", "JAAA". 
Jag tar en sipp från kaffet och hytter med näven mot henne.

Ibland ser jag något som glimtar till i himlen och varje gång hoppas jag på att det är en komet som är på väg emot jorden. Fy fan vad underbart det hade varit.

Jag har morbida tankar, speciellt eftersom folk gillar att jävlas. Har kommit i underfund med att det inte är jag som är misantropisk, utan världen hatar mig. Och det är ömsesidigt.

Ett tag sen jag va här. Måste ventilera. Måste försvinna... Har aldrig lekt med dessa dumma tankar innan, dessa lekkamrater vinner alltid. Det är bara att kolla på mina vänner som har försvunnit genom åren.

Häromdagen när jag skulle till bankomaten så stod där en herre i 30-35 års ålder, såg hyfsat städad ut, som en svensson. Jag ställer mig bakom den här mannen, det är bara vi, han hejjar lite lätt. Det började ta lite tid tyckte jag men jag kände inte för att stressa upp mannen, men så ur ingenstans så börjar mannen gapa och skrika "Din jävla hora vill du dö eller!?"

Inte åt mig utan åt bankomaten, så jag tar två steg bak och Va i helvete tänkte jag... "Ja horor ska man inte lita på" sa jag och flinade lite dumt. Det skämtet gick inte hem kan jag säga, han blev argare och gör en rundspark mot bankomaten och går där ifrån.

Jag började genast tänka på filmen Falling Down. Sicken underbar snubbe. Vem vet, han kanske gick och mörda alla på sitt kontor senare den dagen.

Sen måste jag börja lära mig att kontrollera min ilska, det är en mycket dyr hobby vill jag lova er.

Kändes tungt att åka hem igår, ville bara åka tillbaka. Hade en jävligt bra helg.

Nu är det dags att börja jobba igen efter en veckas sjukskrivning så jag får se hur det går, har glömt vilka knappar jag ska trycka på nu antagligen och med min tur lär väl skiten explodera så att det flyger kolvar och muttrar överallt. Så lär väl säkert en liten mutterjävel träffa mig på näsan, skulle inte förvåna mig.

Snart ska jag iväg och äta frukost på stan, fundera lite över min framtid, muttra över diverse idioter som finns. Det gamla vanliga, men nu är det lite allvar, ska jag verkligen stanna i stan eller inte. Jag har alltid levt efter att "Tar dagen som den kommer" men nu är det nog dags att börja tänka på framtiden, slå sig till ro och allt det där.

Jag är inte så hatisk som alla tror, eller jo lite, men jag är det med glimten i ögat. Jag säger sanningen på ett ganska brutalt sätt, bitter skulle man nog kunna kalla mig kanske. En sak kan jag säga iaf, ni vill inte ha mig som diktator.

För då har skiten verkligen nått fläkten.

Hate your nails, hate your hair, hate the fact I even care
Hate the way you said you loved me but you fucking weren't there
Hate your friends, hate your folks, it's a stupid fuckin' hoax
Hate the way I tried to change when the whole thing was a joke

I... hate... you...
That's an understatement
I... hate... you...
For who you are

Hate your face, hate your lies and the blank look in your eyes
Hate your needs, hate your wants, hate the way you love to taunt
Hate your voice, makes me cringe every time I hear you speak
It's uncomfortable to know you share the same air as me
Hate your lack of common sense and I'm tired of compromising
Take a good look in the end, 'cause it's just on the horizon

Vi lever i en hård värld, det har väl inte undgått någon heller att den är ondskefull och grym. Ibland önskar jag att jag blev uppväxt i en bubbla, där man inte uppskattade kunskap. Där man aldrig läste nyheterna och läste om all jävelskap som försigick... En dum jävla blondin. Dom har nog lite roligare kanske, "Vaddå Polisen gör väl inget dumt om man inte förjtänar det, daaaaah" 

Gaaaah!

Men jag har byggt en egen bubbla gjord på ostbågar och hat. Ska sitta i soffan med huvudet i påsen och hata alla ikväll, i en fosterställning som heter duga.

Det ni!

Det är snurrigt, mycket snurrigt just nu. Jag vet inte vad som händer och sker.

Gick in i väggen alldeles nyss, inte mentalt utan på riktigt, bara för att jag började dagdrömma. Jag slutar helt att tänka på min omgivning när jag börjar dagdrömma och det är ganska obehagligt men ändå ganska kul efteråt. Fast nu var det inte kul att gå in i väggen, jag svor högljutt och utlovade hämnd på väggen.

Fan vad ont det gör att gå in med näsan först i saker och ting. Sug hamsterstjärt väggjävel.